2017. gada 29. okt.

par spēlmaņiem un klausītājiem

Pēdējā laikā "Stokholmas Spēlmaņiem" viena spēle pēc otras, un šīs aktīvās darbības dēļ mūsu bērniem, šķiet, gluži sajauktas galvas.
Kad piektdienas vakarā ar Gunti dodamies uz simfoniskās mūzikas koncertu Zviedrijas radio koncertzālē un piekodinām, ka būsim vēlu mājās pēc koncerta, ka jāuzvedas godīgi un jāklausa omes, Uvis gluži ikdienišķi apjautājas: - Kur jūs šovakar spēlēsiet?
Jo, protams, ja koncerts, tad mēs esam spēlmaņu, ne klausītāju pusē. 

Vai esat garšo-juši saldējumu, drambliukas?

Igauņiem nāk smiekli par latviešu vārdu "saldējums", mani nebeidz uzjautrināt lietuviešu "drambliukas". Zviedrijā augošam latviešu bērnam, izrādās, nav nekā smieklīgāka par latviešu vārdu "garšojuši". Una to izgaršo ar diviem uzsvariem - gan uz pirmās, gan trešās zilbes: 'garšo-'juši, un smejas ilgi un gardi kā kutināta.

2017. gada 29. sept.

Om dans och språk: mācos rakstīt zviedriski

Kāds atkal māca mani rakstīt - šoreiz zviedru valodā un valodas kursos tiem, kam zviedru valoda ir otrā (vai n-tā) svešvaloda. Iemesls šī gabaliņa tapšanai bija uzdevums intervēt kādu un izveidot no intervijas nelielu reportāžu. Paldies Zitai par interviju, Katrīnai par rediģēšanu un vēstniecībai par viesmīlību!



Om dans och språk

Vi träffas på Odengatan 5. Lettlands ambassad i konungariket Sverige, står det på skylten. Röd-vit-röda flaggan fladdrar i vinden. Några kvinnor tjattar ivrigt på lettiska trots att de första dropparna av regn börjar att falla från den grå himlen.
- Ska vi gå in? – Jag är inte klädd för vädret. Efter sju år här i Stockholm borde jag ha vetat bättre. Men jag skyndar också för att jag har ett dolt uppdrag att utföra.
Vi går uppför trappan, och jag leder en av kvinnorna till en fin soffa i mjukt skinn. Zita sätter sig rakryggad som en fura - eller som ett nytt ljus, skulle vi säga på lettiska. Ovanför henne hänger en vacker tavla, en stilleben med svampar. Förmodligen av en lettisk konstnär, även om svampar är, mer eller mindre, samma i båda länderna. 
- Hur började du dansa och varför?
Zita har varit i Sverige en hel evighet, hon jobbar på en svensk förskola och pratar flytande svenska. Zita byter språk utan att det märks. Det är bara för mig som det känns obekvämt att använda svenska istället. Men idag ska vi inte tala om språket. Eller är det om ett språk ändå?
- Jag började dansa på grund av min man därför att han kunde dansa, jag kunde sjunga. För att kunna göra något tillsammans så valde vi att dansa tillsammans.
Jag har sett hur Zita och hennes man Valdis dansar på våra folkdanskvällar. Båda ser ut som professionella dansare. Det är svårt att tro när Zita poängterar en gång till att hon dansade inte som barn eller tonåring. Hon började först här, i Sverige. Men nu är hon “flytande” också som dansare.
- Dansar ni bara lettisk folkdans eller andra sorter av dans också?
- Vi började med lettisk folkdans. Och sedan fortsatte vi lite med bugg och lite med tiodans, men nu är vi tillbaka till folkdans igen. Nu har vi ”Stokholmas Spelmani”, vår folkdansgrupp.
Som tur var hittade Zita och Valdis en del människor som kände till ett annat språk”. De kunde inte dansa, de kunde inte sjunga så bra, några kunde inte bra svenska heller, men de kunde spela olika folkinstrument! Innan 2014 har Zita och Valdis dansat och lärt andra att dansa till levande dansmusik.
- Varför fortsätter ni?
Zita tittar på mig storögt, det måste ha låtit som en konstig fråga. En onödig och meningslös fråga.
- Varför dansar man, generellt? Jag försöker igen. Hon har många svar till detta.
- Det skapar ju glädje. Det är väldigt roligt. Det är en utmaning, det är mycket bra träning för hjärnan och ett väldigt roligt sätt att umgås. Det är listfilt… listfylt… lustfyllt. – Ibland gör även Zita misstag med svenskan. Vi skrattar båda i förståelse över att vi alla kan göra misstag även om vi tror att vi har behärskat någon kunskap, språk eller dans. Det är viktigast att ha det roligt. Och att fortsätta.
- Och varför är du här idag? – Det vet jag redan, men frågar ändå. Zita skrattar igen lite förvirrat.
- Du och jag, vi ska presentera vår folkdansgrupp för den nya lettiska ambassadören. Du ska berätta om musik, jag om dans. Han vill träffa företrädare för de lettiska organisationerna i Stockholm.
Nu är det verkligen dags att slutföra vårt lilla danssamtal på svenska och byta till lettiska. Jag stänger av inspelningen, och vi fortsätter till smörgåsar och diplomatiskt småprat.

2017. gada 4. sept.

Mamma wannabe vārdniece

Vai citiem arī neatrisināti jautājumi, vārdi un tulkojumi, kurus nevar atcerēties, ir kā nepatīkama nieze smadzenēs, kas nedod un nedod miera?
Mani jau no vakardienas moka tas, ka nevaru Didzim īsti atbildēt, kā tad "axe" ir latviski. It kā cirvis, bet ne jau darba cirvis - mums te jautājums ir par tādu kārtīgu vikingu "axe" ar asmeņiem abās pusēs. Par laimi, Didža eksemplārs gan ir no plastmasas.
Vāru pirmdienas rīta putru un paralēli buros pa vārdnīcām, tomēr neko vairāk par "kaujas cirvi" neatrodu. Bet stāsts ir gluži par ko citu. Una vēro manas darbības un secina:
- Ja tu zināsi visus, visus vārdus, tad gan tu būsi riktīga vārdniece!

Tikai viens cilvēks zina


Augusta vidū beidzot saņemamies un sākam diedzēt pavasarī no ASV atvestās Joshua tree jeb Yucca brevifolia sēkliņas. Joprojām nesaprotu, kā tad īsti šo brīnumu, kas aug tikai Mohaves tuksnesī, godāt latviski. Džošua vai Jozuas koks? U2 kociņš? Īslapainā jukas palma? Taču štrunts par latvisko nosaukumu. Bērniem un, neslēpšu, arī man lielākais brīnums ir tas, ka asniņi spraucas no zemes ar sēklas cepurīti galvā.

- Ir tikai viens cilvēks, kas zina, kā aug sēklas.
Una ietur pauzi, sagaidot, lai mēs visi uz viņu paskatāmies.
- Tas ir dievs! - viņa triumfē.